Hur man fäster en ytmonteringskomponent

Vissa elektroniska komponenter presenteras alternativt för ytmontering (SMD, SMT eller SMC) eller genomgående hål (genom hål); Vid andra tillfällen finns det bara en version i ett eller annat format, antingen på grund av mekaniska eller geometriska behov eller på grund av kommersiell avsikt.

För testning (och ibland prototyper) är det mycket lättare att använda komponenter med stift för att ansluta kablar eller att sätta in i en breadboard (breadboard) men det kan hända att du har många enheter av komponenter i SMD-version, även om det också finns Its through hole version, köpt i ett mycket billigt parti eller rester av annan montering, eller så kan det också vara så att det bara finns versionen för utanpåliggande montering.

Om du är osäker är det lämpligaste att göra ett litet kretskort (PCB) som man kan bygga en modul med stift med ytkomponenterna, men det tar tid och det är krångligt att damma av insolatorn och förbereda vätskorna om du inte planerar att göra något mer. Det är här det här tricket kommer in: att fästa en ytakomponents compadre-stil.

I stort sett finns det två sätt att göra det på; direkt på stiften, om stiftens stigning och storleken på komponenten tillåter det, eller på en hålplatta med några gängor och naturligtvis stiftremsor.

Ett exempel på det första skulle vara denna spänningsregulator (a AMS1117) som omvandlar 5 V till 3.3 V. Med många ytmonteringskomponenter tillgängliga var det bäst att använda dem (de var mycket glada över att vara användbara) istället för att köpa nya regulatorer för att göra några tester i farten.

Eftersom separationen av terminalerna är nästan som storleken på stiften, genom att först löda den centrala och kompensera de på sidorna med lite tenn, är det gjort.

Dessutom har det lagts en brygga till dessa så att det blir två jordstift och det är bekvämare att använda den för att testa genom att koppla den med kablar utöver en breadboard.

För att göra den enklare att använda har den täckts med en bindningsprofil och terminalerna har märkts eftersom de nu är dolda. Den öppna änden av profilen har limmats på plastdelen av stiftlisten och hela saken har fyllts med silikon. Var mycket försiktig med silikon, du måste se till att det inte är ledande innan du använder det, annars kan uppfinningen bli oanvändbar.

Ett exempel på en hemmagjord modul kan vara de som är gjorda med dessa radiokort som lägger till de minsta kretsar som krävs för att få de integrerade att fungera (en stor TEA5767 och en liten RDA5807M). Eftersom formatet på terminalerna är lite större än separationen mellan stiften behöver en fälla och en hålplatta.

Idén är väldigt enkel, den går ut på att förena stiften som är placerade i ändarna med motsvarande terminaler med hjälp av kablar lödda till varandra.

För det första testades möjligheten att endast använda styv kabel, men fogen är inte tillräckligt stark och har den extra nackdelen att den är riktigt obekväm att hantera, vilket kan vara tortyr för testning. Så det hamnade tillslut på en hålplatta. Eftersom kabeln är väldigt stel håller den sig lite uppe men det är lite problem jämfört med alternativet.

För att fullborda den kan den krymplindas med genomskinlig plast eller skyddas med ett värmekrympbart hölje som har gjorts med denna andra hemmagjorda modul. Det kan vara en bra idé att skydda den när du har verifierat att den fungerar. I det här fallet behöver det inte silikon så det finns inget behov av att använda det, dessutom är det möjligt att återanvända det när testerna är klara, även i prototypen löder den mycket bra.

Du behöver förresten inte heller bli besatt, kom ihåg att detta är ett knep för att spara tid och/eller återanvända tråkiga komponenter som du har liggande. Det finns en motsvarande version av nästan allt i en modul för att testa utan behov av lödning. På bilden nedan kan du se ett par olika moduler för att konvertera spänningsnivån, till exempel för kommunikation mellan enheter (som en Arduino Uno och en HC-05 eller HC-06 Bluetooth-modul)